Sen slår det mig. Det är min egen rumpa som skvalpar så brutalt att det känns som om någon daskar mig i stjärten. Inte kul. Inte kul alls. Jag måste köpa ett par väldigt mycket för små löpartights om jag ska kunna fortsätta min nuvunna löparkarriär. Något att pressa ner kroppen i med milt våld. Det är inte skönt när hela ryggen skvalpar och men även av hänsyn till ev förbipasserande! Ingen angenäm syn. Kul kanske men inte angenäm.
Nåja, jag gick 2,5 km och sprang sen 2,5 km. Kom hem och var riktigt nöjd med mig själv. Sen insåg jag dock när jag kollade min "ha-koll-på-var&hur-du-springer"-app att mitt raska promenadtempo gick precis lika fort/långsamt som min "snabba" jogg. Kul. Jag kan alltså lika gärna gå och slippa bli daskad i rumpan hela tiden.
Sakta men säkert. Jag har i alla fall rört på mig lite. Alltid något!
*hahahaha* Du är juh helt underbar, Åsa! /Susanna Kosonen
SvaraRadera